Med motgångar mognar vi!
Jag och min man reste till Naxos för en välbehövlig semester.
När vi kom fram efter en nästan 4 timmars flygtur, glada och förväntansfulla så blev vi i det närmaste helt chockade av att vi inte stog med på någon transfer. (Jag skulle aldrig säga nej till detta....Eftersom jag är en riktig fegis när jag reser, Jag vill ha vägledning fram och tillbaka och hit och dit. För tänk om jag inte kommer fram om jag åker på egen hand!!!!!!! Så jag hade aldrig ens fått frågan om transfer och trodde i min enfald att detta ingick eftersom ingen sa något) Man ska veta att det är buss från Santorini flygplats till båthamnen för att sen åka båt i 3 timmar till Naxos och därifrån buss till hotellet i Naxos stad. Men som sagt vi stog inte med. Vi fick inte åka med. Basta! Reseledare slängde av oss från bussen och pekade med hela armen till taxistationen så vi fick slokörade lomma bort dit och gräva i semesterkassan redan här....Likadant var det med båtturen...och resan från hamnen i Naxos till hotellet....Surt förbannat och ledsamt var det.....Förbannat ställda var vi också. Inte alls vad vi räknat med!
Meeeen....redan samma kväll blev vi förälskade i denna ö! Härlig ortsbefolkning, underbart hotell, maten är ju outstanding och likadant det grekiska vinet. Ja ALLT var underbart! Dagen efter vid stranden var det likadant! Vi bara älskar Naxos!!!!!!!
Så vi bestämde något som är helt främmande för mej. Vi åker tillbaka nästa år och då UTAN RESEARRANGÖR!!!!! Va fasen vi fick ju ordna allt själva ändå så varför skulle vi inte kunna fixa detta helt från första början! Resebyrån hade ju ändå ingen funktion vad vi tyckte iallafall.
Till råga på allt så träffade vi en bekant till min man när vi flanerade på stan....(!!!) Som just precis anlänt till Naxos på ett sånt sätt som vi tänkt och rekommenderade detta varmt!
Så vad blir kontentan av detta......??????
Jo att om inte detta eländet hänt. För det var verkligen helt bedrövligt och vi kände oss verkligen kränkta och ledsna över reseledarnas behandling och bemötande....Ja...då hade vi aldrig ens kommit på tanken att vi ska resa helt på egen hand nästa gång... Och att resa på egen hand måste ju ändå vara det ultimata och mest spännande sättet man kan resa på!!!!!
Så med denna motgång så mognade vi!!!! Jag och min man..... Tack resebyrån!
Lycka.......
Det finns ett talesätt...Den friske har tusen önskningar Den sjuke har bara en.
Detta gäller ju även när vi mår dåligt psykiskt. Vi vill må bra! Vi vill vara lyckliga!
För många år sedan....(Om jag redan skrivit detta så ber jag om ursäkt över att jag e tjatig men detta är viktigt viktigt VIKTIGT!!!=)) innan jag själv började aktivt och medvetet arbeta med mej själv och mina blockeringar och iscensättningar...Så hörde jag ett radioprogram på P1 Det var en psykolog som bl a fick frågan om " Vad är god livskvalité?" Och hon svarade..."Att känna en grundkänsla av harmoni...." Detta var en signal till mej som tänkte" "VA!!!???" Jag som snarare känner mej missnöjd och orolig merparten av min vakna tid!.... Jag va arg och irriterad...Grät mycket och ofta...Och allt missnöje och sorg var helt utan,vad jag trodde då, anledning...
Och hela tiden ville jag vara LYCKLIG! Jag sökte lyckan i relationer...i att shoppa..(led av svår "påssjuka")I att festa ..Jag belönade och försökte muntra upp mej mest hela tiden...Jag försökte SKAPA lycka! Och visst lyckades jag ibland...Då jag köpt något riktigt snyggt eller då jag var nykär eller då jag och vännerna träffades på krogen och hade kul. Men äkta lycka....????? Nej det var ingen äkta genuin lycka....
Allt eftersom jag har mött mina känslor och tagit hand om mitt lilla bortglömde inre barn, så har orsakerna till min sorg och ilska sakta men säkert, bytts ut mot harmoni.....
Lycka blev inte längre nödvändig!!!!!! Istället gjorde jag, nu för inte så länge sedan en reflektion!!! VAD ÄR LYCKA???? Och kom då fram till följande....
För mej är lycka något som är korta stunder i livet...När jag är nykär, när jag fått ett nytt jobb, när jag för 25 och 22 år sedan fick reda på att jag var gravid,,,, Eller,,, när jag sitter i naturen och tar in allt vackert som finns, Eller när det rasslar till att jag har det bra! Lycka är en BONUS!!! Och när jag känner min inre harmoni så blir inte min strävan efter lyckan längre väsentlig! Och jag är övertygad om, att då jag känner tacksamhet över det jag faktiskt har och känner stillheten och harmonin i det, så kanske kanske, kommer lyckan till mej lite oftare....
Men lyckan får komma då den kommer.... Det viktigaste är, enligt mej, att jag känner mej nöjd och harmonisk med livet så som det är just nu. Trots att det kan vara upp och ner så känner jag att allt är precis som det ska! Och tro mej!!! Allt som har hänt i mitt vuxna liv har jag behövt för att komma dit där jag är just nu!
Detta gäller ju även när vi mår dåligt psykiskt. Vi vill må bra! Vi vill vara lyckliga!
För många år sedan....(Om jag redan skrivit detta så ber jag om ursäkt över att jag e tjatig men detta är viktigt viktigt VIKTIGT!!!=)) innan jag själv började aktivt och medvetet arbeta med mej själv och mina blockeringar och iscensättningar...Så hörde jag ett radioprogram på P1 Det var en psykolog som bl a fick frågan om " Vad är god livskvalité?" Och hon svarade..."Att känna en grundkänsla av harmoni...." Detta var en signal till mej som tänkte" "VA!!!???" Jag som snarare känner mej missnöjd och orolig merparten av min vakna tid!.... Jag va arg och irriterad...Grät mycket och ofta...Och allt missnöje och sorg var helt utan,vad jag trodde då, anledning...
Och hela tiden ville jag vara LYCKLIG! Jag sökte lyckan i relationer...i att shoppa..(led av svår "påssjuka")I att festa ..Jag belönade och försökte muntra upp mej mest hela tiden...Jag försökte SKAPA lycka! Och visst lyckades jag ibland...Då jag köpt något riktigt snyggt eller då jag var nykär eller då jag och vännerna träffades på krogen och hade kul. Men äkta lycka....????? Nej det var ingen äkta genuin lycka....
Allt eftersom jag har mött mina känslor och tagit hand om mitt lilla bortglömde inre barn, så har orsakerna till min sorg och ilska sakta men säkert, bytts ut mot harmoni.....
Lycka blev inte längre nödvändig!!!!!! Istället gjorde jag, nu för inte så länge sedan en reflektion!!! VAD ÄR LYCKA???? Och kom då fram till följande....
För mej är lycka något som är korta stunder i livet...När jag är nykär, när jag fått ett nytt jobb, när jag för 25 och 22 år sedan fick reda på att jag var gravid,,,, Eller,,, när jag sitter i naturen och tar in allt vackert som finns, Eller när det rasslar till att jag har det bra! Lycka är en BONUS!!! Och när jag känner min inre harmoni så blir inte min strävan efter lyckan längre väsentlig! Och jag är övertygad om, att då jag känner tacksamhet över det jag faktiskt har och känner stillheten och harmonin i det, så kanske kanske, kommer lyckan till mej lite oftare....
Men lyckan får komma då den kommer.... Det viktigaste är, enligt mej, att jag känner mej nöjd och harmonisk med livet så som det är just nu. Trots att det kan vara upp och ner så känner jag att allt är precis som det ska! Och tro mej!!! Allt som har hänt i mitt vuxna liv har jag behövt för att komma dit där jag är just nu!
