Jag vinkade av min Sandra idag. Hon åker till Australien och blir väl borta nåt år eller så antar jag...Det känns för dj....ligt på ett sätt men på ett annat sätt ...så jäkla rätt. Jag legat i sängen i en timma sen jag kom hem och kramat ett par raggstrumpor som hon fått av sin pojkvän(som INTE åker med...snacka om prövning;)..)På så sätt så kramar jag om bägge två...(strumporna luktar naurligtvis inte illa...jag är hennes MOR..)

När jag väl kramat färdigt och tummat klart på strumporna och torkat tårarna...Då kände jag att det hela handlade inte bara om Sandra och att hon åker till Australien...Det handlade om att ta hand om MITT egna lilla INRE barn...Livet är just sådant...Vi tar hand om en känsla inom oss...och samtidigt så är det så oändligt mycket  MEEEER... Om man är öppen för det och möter sina känslor och stannar i dem en stund och tillåter sej att vara lessen och sen ställer sej utanför känslan...Ja då händer det så mycket...knutar löser upp sej.. man får uttrymme till nya infallsvinklar och nya synsätt....Det blir en syntes mellan då och nu.

Kramkram